NYPISTAT!

Bergbana är en järnväg med större stigningsvinkel än vad normalt järnvägsmateriel klarar. För att klara stigningen utrustas med en eller flera stållinor. En vagn är fast förankrad i var ända av en eller flera stållinor, dessa vagnar balanserar ut varandra viktmässigt. På banans toppstation finns maskineriet med ett stort linhjul som vanligtvis drivs av en elmotor men i äldre tider förekom ångmaskiner. Runt detta linhjul löper då stållinan, en vagn hänger i var ända av linan, och när den ena vagnen är på väg ned är den andra på väg upp, de möts endast på mötesspåret på mitten av banan. Vagnarna går vanligtvis mellan två stationer, dalstation och toppstation, sällsynt förekommer det en mellanstation. Bergbanan är vanligtvis enkelspårig med ett mötesspår exakt på mitten, men det förekommer även helt dubbelspåriga banor. Bergbanan är vanligtvis långsam med begränsad passagerarkapacitet, men motsatsen förekommer i nybyggda system. Bergbanor förekommer ibland på skidorter, där de byggdes när den alpinära skidsporten var i sin linda, innan skidliftarna hade utvecklats. De bergbanor man vanligtvis idag påträffar på skidorter härstammar från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. Inte sällan är de moderniserade med nybyggda vagnar och utbyggt säkerhetssystem, men det förekommer också relativt nybyggda anläggningar.

Bergbanan skall inte förväxlas med kuggstångsbanan. Vagnarna, eller loken på en kuggstångsbana har eget framdrivningsmaskineri, och kan i en del fall trafikera järnväg utan kuggstång. Bergbanan skall ej heller förväxlas med kabelspårvägen i San Francisco den är i detta avseende inte någon bergbana, vagnarna där är visserligen kabeldrivna men kan frikopplas från kabeln, stållinan.

I Sverige finns ett antal bergbanor;

• Skansens bergbana
• Åre bergbana
• Skärholmens bergbana
• Nacka strands bergbana
• (Det finns en bergbana i Liljeholmen i Stockholm vid namn Nybohovshissen, dock kan den snarare räknas som en hiss, eftersom den är inomhus).
• (Det finns fler i Stockholms tunnelbana, men de är ännu mer lika en hiss)

I Lissabon finns på grund av stadens höjdskillnader tre bergbanor. I Paris finns en bergbana som går upp för kullen Montmartre till Sacre-Coeur som omfattas av Paris lokaltrafik vilket innebär att métro-biljetterna gäller även här. Även i Dresden i östra Tyskland finns en bergbana nära den berömda bron Blaues Wunder över Elbe. I Prag finns också en bergbana. I Kroatiens huvudstad Zagreb förbinder Zagrebs bergbana stadens historiska delar i Gradec med Donji grad.

Ett besläktat transportmedel är snedhissen. Den fungerar tekniskt på ett liknande sätt som bergbanan, med spår och kabeldrift. Den största skillnaden är att den är oftast inomhus, och liknar för passagerarna en vanlig lodrät hiss, eftersom den är mer trång och obemannad, och att man inte brukar se vagnarna utifrån. Sådana finns i Stockholms tunnelbana. En annan faktor är längden. Vi närmar oss här en lite flytande gräns mellan spårbunden trafik och hiss. Något som går inom en byggnad eller en tunnelbanestation kanske får räknas som snedhiss inte bergbana. Snedhissen utbalanseras vanligtvis inte av en andra vagn, som bergbanans vagnar gör, snedhissen utbalanseras vanligtvis av en motvikt, på samma sätt som i en vanlig lodrät hiss. Universeum i Göteborg har två parallella snedhissar som delvis går utanför huskroppen. Båda dessa har motvikter och hisskorgarna rör sig därför oberoende av varandra.

Mattias Hargin, född 1985, är en svensk utförsskidåkare som främst tävlar i slalom. Han är yngre bror till Janette Hargin.

Hargin blev svensk mästare i slalom 2007. Hans främsta placeringar i världscupen är en fjärdeplats i Levis slalom i november 2009 och en sjätteplats i Kranjska Goras slalom i mars 2009. Han var med i Bormio-VM 2005 och blev femma i Val d'Iseres VM-slalom 2009.

Rullband är en typ av släplift som transporterar skidåkare och snowboardåkare.

Det första rullbandet i Sverige installerades år 1990.

Ett rullband påminner om ett transportband som ligger på marken. En del rullband är inbyggda i tunnlar för skydd mot vädret. Passageraren glider in på bandet och står med skidorna eller snowboarden riktade framåt. Rullbandet drar passageraren uppför. Vid slutet av bandet trycks man av och åker iväg.

Rullband är den enklaste skidliften för nybörjare och framför allt barn som ska lära sig åka skidor.

Backen som rullbandet ligger i får inte vara brant p.g.a. den låga friktionen mellan bandet och skidorna/snowboarden. Eftersom skidor och brädor är naturligt hala, och bandet används i snöiga och blöta miljöer, är friktionen begränsad. Den låga farten, begränsade längden och kapaciteten gör att de mest används i barn- och nybörjarområden.

Therese Kristina Borssén, född 12 december 1984 i Rättvik, är svensk utförsåkare.

Hon tog sin första världscupseger 29 december 2006, dessförinnan hade hon tre pallplatser i världscupen, den första kom i Maribor, Slovenien. Borssén är förlovad med Jojje Karlsson, Ironman-triahtlet och marknadchef på tidningen Runner's World.

En Replift, är en typ av släplift för att transportera skidåkare och brädåkare uppför. I sin mest grundläggande form, består den av ett långt kontinuerligt rep som löper genom ett hjul där nere och ett högst upp i backen och drivs av en motor i ena änden. Passagerare tar tag i repet och dras med samtidigt som man står på sina skidor eller snowboard och glider uppför backen.

I Sverige finns det repliftar i bl.a. Trillevallen.

Maria Pietilä Holmner, född 25 juli 1986 i Umeå, svensk alpin skidåkare.

Hon blev svensk mästare för första gången redan år 2004 i både slalom och storslalom.

Den 13 februari 2007 tog hon sin första medalj på ett seniormästerskap genom andraplatsen i storslalom på VM i Åre.

Hennes bästa placering i världscupen är en 2:a plats i slalom som hon tog i Levi 2008. På VM i Bormio 2005 kom Pietilä Holmner på 16:e plats i storslalom och 13:e plats i slalom. Hon deltog i ungdoms-OS 2003 och vann då i parallellslalom, medan hon kom trea i storslalom och tog tiondeplatsen i super-G. Pietilä Holmner är tillsammans med Hans Olsson sedan 2004, som också är alpin skidåkare.

Markus Larsson, född 9 januari 1979 i Kil, svensk utförsåkare. Han bor just nu i Monaco.

Larsson deltog i Olympiska vinterspelen 2002 i Salt Lake City och i Olympiska vinterspelen 2006 i Turin.

Har aldrig riktigt slått igenom i världseliten.

En ankarlift, även kallad T-bygellift, är en typ av skidlift.

Liften består av en lång kontinuerlig stålvajer, dragvajern, som är upphängd på hjul på höga stolpar och dras av en motor. På dragvajern finns det med jämna mellanrum draganordningar, s.k. medbringare, som ser ut som ankare. Liftarna körs vanligen med en hastighet på 3,0–3,5 meter per sekund, men det finns en del som körs upp till 4 meter per sekund.

Ankaret är fäst vid dragvajern med en hjälpvajer som rullas upp på en fjäderbelastad rulle då ankaret inte används för transport av skidåkare. Två skidåkare ställer sig bredvid varandra med skidorna riktade upp mot backen och ställer ankaret mellan sig så att vardera åkaren har ena ankararmen under stjärten och dras upp för backen. Man kan också åka ensam i en ankarlift.

Den första T-bygelliften i Sverige byggdes år 1940 i Åre.

En knapplift är en anordning för att transportera skidåkare och snowboardåkare uppför en backe. Lifttypen uppfanns år 1908 av Robert Winterhalder i Schwarzwald, Tyskland.

Liften består av en lång kontinuerlig stålvajer som är upphängd på hjul på höga stolpar och dras av en motor. På dragvajern finns det med jämna mellanrum draganordningar, s.k. medbringare, som består av en pinne och längst ner sitter en "knapp". Passageraren tar tag i stången och sätter den mellan benen, knappen ligger då fast mellan benen och man dras upp för backen.

Kajsa Britta Kling, född 25 december 1988 i Åre, är en svensk alpin skidåkare, som tävlar i störtlopp, super G, storslalom och slalom.

Kling kom med i den svenska OS-truppen 2010 och var med i träningsåket inför OS-störtloppet, men på grund av en febersjukdom missade hon både störtlopps- och kombinationstävlingen. I den olympiska storslalomtävlingen slutade hon på en 26:e plats.

En J-krokslift är en typ av släplift uppfunnen på 1940-talet för att transportera skidåkare och snowboardåkare. Idag förekommer lifttypen mycket sällan i användning, den har istället blivit ersatt av T-bygelliften, som har dubbla kapaciteten till nästan samma pris, och stolliftar som har många fördelar. Namnet J-krokslift kommer från formen på bygeln som ser ut som ett J.

En J-krokslift påminner mycket om T-bygelliften, förutom att varje bygel bara kan ta en passagerare. Användningen är nästan lika, passageraren ställer sig i position och väntar på nästa bygel. Bygeln sätts under rumpan och man dras upp längs backen med skidorna på marken.

Jens Pontus Byggmark, född 22 augusti 1985 i Örebro, är en svensk alpin skidåkare uppvuxen i Tärnaby och tävlande för Tärna IK Fjällvinden. Han är numera bosatt i Monaco.

Byggmark tog sin första världscupseger när han vann slalomtävlingen i Kitzbühel 27 januari 2007. Den andra segern kom redan dagen därpå, också den i slalom. Han hade sedan tidigare tre segrar i Europacupen (2005/06), och en sjätte plats i storslalom i junior-VM 2005.

Byggmark deltog i VM i Åre 2007. Han tävlade i den individuella slalomtävlingen där han körde ur. Dessutom ingick han i det svenska silverlaget i lagtävlingen där han bidrog med en fjärde plats med sitt slalomåk.

Stollift är en typ av linbana som transporterar till exempel skidåkare, snowboardåkare, mountainbikecyklister och vandrare.

I en stollift sitter skidåkaren i en stol med vanligen två till åtta personer bredvid varandra, med skidorna fastspända. Det finns också stolliftar med stolar för endast en person. Brädåkare förutsätts vanligen av säkerhetsskäl öppna bakre bindningen. Då man satt sig fäller man ner en skyddsbåge som hindrar att man faller ner från stolen. På skyddsbågen finns det stöd som man lyfter upp skidorna respektive snöbrädorna på. Stolarna är fästa med jämna mellanrum vid en dragvajer som är upphängd på stolpar och man åker på en höjd av flera meter ovanför marken.

Stolliftar kan vara antingen fasta eller kopplingsbara.

I en fast stollift är stolarna permanent fästa vid dragvajern och stolarna rör sig därför hela tiden med samma hastighet. Fasta stolliftar har en maximal hastighet på ca. 2,9 meter per sekund (m/s). Vissa fasta stolliftar kan vara utrustade med ett rullband vid påstigningen för att kunna ha högre hastighet på dragvajern, samtidigt som påstigning kan ske säkert.

Stolliftar, speciellt de snabba kopplingsbara, kan vara utrustade med ett vindskydd: En nedfällbar, genomskinlig skyddskåpa som skyddar åkarna mot snö, regn och vind. Skyddskåpan består av en plexiglashuv som man fäller ned framför sig. Internationellt kallas en sådant vindskydd för "bubbla".

En hybrid (kombination) mellan stollift och gondolbana, med såväl gondoler som stolar, kallas telemixlift. Oftast är det i huvudsak stolar. Den enda telemixliften i Sverige är VM8:an och finns i Åre.

Telemixlift, även kallad hybridlift, är en slags skidlift som är blandad med såväl gondoler som stolar. Oftast är det i huvudsak stolar. Det är en relativt ny lifttyp. Den franska lifttillverkaren Poma var först med att tillverka lifttypen. Liften baseras på kopplingsbara stolliftar, som saktar in vid stationerna, men har hög vajerhastighet. Telemix har både gondoler och stolar som är kopplingsbara. Det gör att nybörjare, barn och personer utan skidor enkelt och säkert kan åka med gondolerna, medan skidåkare inte behöver ta av sig skidorna genom att använda stolarna.

För säker på- och avstigning har stationerna separata områden för gondoler och stolar.

Den enda telemixliften i Sverige finns i Åre och heter VM8:an, och är det första telemixliften i världen med kapacitet för 8 personer i både stolar och gondoler.

Jessica Monika Lindell-Vikarby, född 7 februari 1984 i Huddinge är en svensk utförsåkare.

Lindell-Vikarby har tävlat i världscupen sedan 2003 och nått sina bästa resultat i fartgrenarna. Hon har en världscupseger från januari 2009 i Cortinas Super-G. Hennes första pallplats i världscupen kom även den i Super-G i kanadeniska Lake Louise 2007 där hon slutade trea.