Bergbana.
Bergbana är en järnväg med större stigningsvinkel än vad normalt järnvägsmateriel klarar. För att klara stigningen utrustas med en eller flera stållinor. En vagn är fast förankrad i var ända av en eller flera stållinor, dessa vagnar balanserar ut varandra viktmässigt. På banans toppstation finns maskineriet med ett stort linhjul som vanligtvis drivs av en elmotor men i äldre tider förekom ångmaskiner. Runt detta linhjul löper då stållinan, en vagn hänger i var ända av linan, och när den ena vagnen är på väg ned är den andra på väg upp, de möts endast på mötesspåret på mitten av banan. Vagnarna går vanligtvis mellan två stationer, dalstation och toppstation, sällsynt förekommer det en mellanstation. Bergbanan är vanligtvis enkelspårig med ett mötesspår exakt på mitten, men det förekommer även helt dubbelspåriga banor. Bergbanan är vanligtvis långsam med begränsad passagerarkapacitet, men motsatsen förekommer i nybyggda system. Bergbanor förekommer ibland på skidorter, där de byggdes när den alpinära skidsporten var i sin linda, innan skidliftarna hade utvecklats. De bergbanor man vanligtvis idag påträffar på skidorter härstammar från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. Inte sällan är de moderniserade med nybyggda vagnar och utbyggt säkerhetssystem, men det förekommer också relativt nybyggda anläggningar.
Bergbanan skall inte förväxlas med kuggstångsbanan. Vagnarna, eller loken på en kuggstångsbana har eget framdrivningsmaskineri, och kan i en del fall trafikera järnväg utan kuggstång. Bergbanan skall ej heller förväxlas med kabelspårvägen i San Francisco den är i detta avseende inte någon bergbana, vagnarna där är visserligen kabeldrivna men kan frikopplas från kabeln, stållinan.
I Sverige finns ett antal bergbanor;
- Skansens bergbana
- Åre bergbana
- Skärholmens bergbana
- Nacka strands bergbana
- (Det finns en bergbana i Liljeholmen i Stockholm vid namn Nybohovshissen, dock kan den snarare räknas som en hiss, eftersom den är inomhus).
- (Det finns fler i Stockholms tunnelbana, men de är ännu mer lika en hiss)
I Lissabon finns på grund av stadens höjdskillnader tre bergbanor. I Paris finns en bergbana som går upp för kullen Montmartre till Sacre-Coeur som omfattas av Paris lokaltrafik vilket innebär att métro-biljetterna gäller även här. Även i Dresden i östra Tyskland finns en bergbana nära den berömda bron Blaues Wunder över Elbe. I Prag finns också en bergbana. I Kroatiens huvudstad Zagreb förbinder Zagrebs bergbana stadens historiska delar i Gradec med Donji grad.
Ett besläktat transportmedel är snedhissen. Den fungerar tekniskt på ett liknande sätt som bergbanan, med spår och kabeldrift. Den största skillnaden är att den är oftast inomhus, och liknar för passagerarna en vanlig lodrät hiss, eftersom den är mer trång och obemannad, och att man inte brukar se vagnarna utifrån. Sådana finns i Stockholms tunnelbana. En annan faktor är längden. Vi närmar oss här en lite flytande gräns mellan spårbunden trafik och hiss. Något som går inom en byggnad eller en tunnelbanestation kanske får räknas som snedhiss inte bergbana. Snedhissen utbalanseras vanligtvis inte av en andra vagn, som bergbanans vagnar gör, snedhissen utbalanseras vanligtvis av en motvikt, på samma sätt som i en vanlig lodrät hiss. Universeum i Göteborg har två parallella snedhissar som delvis går utanför huskroppen. Båda dessa har motvikter och hisskorgarna rör sig därför oberoende av varandra.